Skicka Vidare - Möt Katarina Dahlgren

Tillsammans mot tydliga mål. När Katarina Dahlgren berättar vad hon anser viktigast för elevernas progression är svaret enkelt: Tydliga mål. Vägen dit är kantad av kooperativa lärmetoder som hon ser skapar trygghet och likvärdiga möjligheter för alla elever att delta och känna samhörighet i undervisningen och klassen. I Skicka vidare får vi denna gång lära känna Katarina Dahlgren, förstelärare på Okomeskolan, lite närmare.

Innan det är dags för dagens första lektion stämmer Katarina kort av dagen med sina kollegor på Okomeskolan. De checkar av hur dagen kommer att se ut och förbereder det sista som ska göras innan lektionsstart. Sedan möter Katarina upp sina elever vid klassrummet och hälsar var och en välkommen. Tillsammans går de sedan igenom dagen.
Det är viktigt att alla känner sig sedda, därför hälsar jag på varje elev personligen. Sedan går vi igenom hur dagen kommer se ut, vilka ämnen vi har, när rasterna ligger, vad det blir till lunch och så vidare. Eleverna har möjlighet att ställa frågor på dagen om det är något de undrar över eller inte känner att de har koll på, säger Katarina.

Därefter börjar den första lektionen. Varje lektion inleds med att Katarina går igenom vad de har för mål med lektionen; vilka sociala mål ska de ska träna på och vilka kunskapsmål som de ska försöka nå. Att arbeta med både kunskapsmål och sociala mål är en del i det kooperativa lärandet som Katarina och hennes kollegor på Okomeskolan arbetar med.
- I det kooperativa lärandet kompletteras kunskapsmål med sociala mål, vilka är väldigt viktiga för att eleverna ska lära sig lyssna och respektera varandra. Ett socialt mål för en lektion kan exempelvis vara att vi pratar med låg röst så att vi inte stör andra eller att vi sitter på våra platser när vi gör den här uppgiften, berättar Katarina.
- Att arbeta med tydliga mål kräver att man är väl förberedd. Men om jag känner att eleverna inte är redo för det jag planerat eller om jag märker att de inte har befäst kunskaperna de behöver för att ta nästa steg, då gäller det att kunna tänka om och anpassa undervisningen efter var eleverna befinner sig, menar Katarina.

Strax innan lektionen är slut kontrollerar Katarina hur eleverna nått målen med lektionen, både de sociala målen och kunskapsmålen. På frågan om vad Katarina anser vara det viktigaste för att eleverna ska ha progression i sitt lärande är det just tydliga mål som blir svaret.
- Jag skulle nog säga att det är att ge eleverna tydliga mål, det är hit vi ska. Varje elev behöver också veta att det krävs en insats för att nå dit, även om vi lär oss tillsammans är det egna ansvaret oerhört viktigt, tycker Katarina.

Alla elever ges samma möjlighet att delta i undervisningen

Det kooperativa lärandet har sin utgångspunkt i att eleverna arbetar i lärpar eller lärgrupper. De yngre eleverna arbetar oftast i lärpar medan de äldre eleverna arbetar i lärgrupper om 3-4 elever. Det som skiljer samarbetet i det kooperativa lärandet från ett “vanligt” grupparbetet är att samarbetet sker utifrån en förutbestämd struktur med tydligt fokus på allas delaktighet. Ofta finns det också bildstöd kopplat till de sociala målen.
- Samarbetet i lärpar eller lärgrupp sker strukturerat och uppgifterna går inte lösa utan allas lika delaktighet. Det är en av de viktigaste pusselbitarna i det kooperativa lärandet, liksom det positiva ömsesidiga beroendet eleverna emellan som det skapar, menar Katarina.

Att arbeta tillsammans och tillhöra en mindre grupp i “den stora gruppen” tycker Katarina också ger elever med svårigheter andra möjligheter att delta och känna samhörighet i undervisningen och klassen. Eller om man vänder på det. Det kooperativa lärandet ger alla elever likvärdiga möjligheter att delta och känna samhörighet i undervisningen och klassen. Ett av hennes tydligaste minnen, kanske också kvitton, på det var när skolans rektor besökte en av Katarinas tidigare klasser och ställde frågan varför det är så bra att arbeta kooperativt.
- I klassen fanns en elev med annat modersmål än svenska som inte riktigt hade språket med sig. Eleven svarade rektor: Äntligen är det någon som lyssnar på mig! Då kände jag att arbeta kooperativt var helt rätt, det är så viktigt att alla elever känner sig sedda, lyssnade på och får känna att de lyckas, konstaterar Katarina.
- Vi ser att taltiden i klassrummet blir högre för varje elev när de arbetar i lärpar eller lärgrupp eftersom de oftast ska diskutera med sin lärkompis eller sin lärgrupp först. Det skapas också fler tillfällen för eleverna att förklara, redovisa och klura ut problem tillsammans, vilket ökar deras kunskapsutveckling, säger Katarina.

En annan viktig del i att arbeta tillsammans på det sätt som det kooperativa lärandet innebär för eleverna är att utvärdera och ge feedback på hur samarbetet har fungerat. Dels får eleverna ge varandra feedback och dels ger Katarina eleverna feedback kring deras kunskapsutveckling och sociala förmågor.
- Hur har det fungerat idag? Vad har varit bra? Vad behöver gruppen tänka på till nästa gång för att det ska bli ännu bättre? Det är frågor jag ofta ställer till mina elever, berättar Katarina.

Det kooperativa lärandet skapar ringar på vattnet

Det råder ingen tvekan om att Katarina har hitta rätt i det kooperativa lärandet. Hon pratar länge och varmt om allt hon och hennes kollegor ser att det kooperativa lärandet bidragit till utöver att elevernas kunskapsutveckling har ökat. Att arbeta tillsammans i lärpar och lärgrupper har ökat tryggheten och möjliggjort nya sociala kontakter mellan eleverna. Inte bara i klassrummet utan även på rasterna.
- Kooperativt lärande betyder oerhört mycket för mig! Jag har under alla mina år som lärare aldrig tidigare sett ett arbetssätt som gett så många ringar på vattnet. Det stannar inte i klassrummet utan tas med ut på rasterna. Det är ett ämnesövergripande arbetssätt och kan användas i alla sociala sammanhang, säger Katarina.
- Vi ser färre konflikter på rasterna och klassrumsklimatet har blivit mer tillåtande, vilket också möjliggör en bättre arbetsro för eleverna, tillägger Katarina.

Katarina sticker inte under stolen med att det tagit tid att komma dit hon är idag i det kooperativa lärandet. Bitvis har det varit utmanande, men då har hon uppskattat att ha sina kollegor att stämma av och diskutera utmaningarna med. Deras arbetet med kooperativt lärande följs upp på varje arbetslagsmöte och då finns även tillfälle att prata om olika kooperativa lärmetoder.
- Kooperativt lärande är inte något “quick fix”. Det tar tid att bygga upp, men är värt allt slit när man är i mål. Det går heller inte att forcera för fort framåt, ibland har jag fått stanna upp och backa tillbaka för att sedan pröva på nytt igen, säger Katarina.

Som förstelärare på Okomeskolan har Katarina i uppdrag att öka graden av kollaborativt lärande mellan lärarna på skolan. Det är inte särskilt förvånande att de valt att arbeta utifrån kooperativa lärmetoder i sitt kollaborativa lärande.
- Det blir så tydligt att resultatet av vårt kollegiala samarbete både blir annorlunda och bättre när alla deltar på lika villkor. Det är lätt att diskutera både stort och smått när man känner en trygghet i att bli lyssnad på. Med hjälp av olika kooperativa strukturer möjliggör vi att alla får göra sin röst hörd vilket innebär att fler åsikter och synpunkter lyfts fram, våra diskussioner blir djupare och mer ingående. Vi höjer helt enkelt ribban ett snäpp och tillsammans hjälps vi åt att förbättra vår undervisning och öka måluppfyllelsen för våra elever, menar Katarina.
- Till hösten kommer jag att arbeta på Tångaskolan och tar med mig allt jag och mina kollegor lärt oss om det kooperativa lärande till min nya arbetsplats. Jag ser fram emot att fortsätta utvecklas och fortsätta arbeta kooperativt i klassrummet, avslutar Katarina.

Vem vill du skicka vidare till? Motivera ditt val!

- Jag vill skicka vidare till Sandra Blixt, förstelärare med IKT-ansvar på Vinbergsskolan. Jag är nyfiken på hennes arbete med att öka elevernas och kollegornas digitala kompetens.