Mod att tänka nytt gav förbättrade resultat på Skogstorpsskolan

På Skogstorpsskolan sitter Karin Green, lärare i svenska och engelska, Patrik Bergström, lärare i SO och idrott tillsammans med specialpedagog Margareta Vagnemark. Denna eftermiddag har de samlats för att blicka tillbaka på fyra års gemensamt arbete. Ett arbete som ledde fram till att de vid förra årets skolavslutning tog farväl av en klass vars genomsnittliga meritvärde höjdes från 168,7 till 223 på tre år.

Allt tog sin början när arbetslaget våren 2015 satt sig ner för att gå igenom överlämningen inför kommande läsår. Karin och Patrik skulle bli mentorer för en ny klass i årskurs 6. Efter genomgången beslöt de tillsammans med Margareta att eleverna i den kommande klassen skulle göra ett läsförståelsetest i samband med läsårsstarten.
- Läsförståelsetestet bekräftade det vi sett vid överlämningen. Över hälften av eleverna hade inte kommit så långt i sin läsförståelse som förväntat, berättar Patrik.
- Vi upprättade en gemensam dokumentation över elevernas nuläge och progression som hela arbetslaget och Margareta fick tillgång till. Vi dokumenterade också vad vi kommit överens om var viktigt att förhålla sig till i undervisningen av klassen, berättar Karin.

Dokumentationen döptes till Framgångsfaktorer. Framgångsfaktorer blev en ständig påminnelse om det man kommit överens om; att alltid fokusera på det som fungerade i klassen och hur det bäst kunde användas i undervisningen.

Bemötande som skapar trygghet

Karin och Patrik uppskattar att de två första åren till stor del gick åt till att stärka gruppen, skapa trygghet och bygga förtroendefulla relationer med och mellan eleverna. För att lyckas med det hade de bland annat en gemensam strategi för hur de skulle bemöta eleverna.
- Vi måste bemöta varandra med ömsesidig respekt och en förståelse för varandras olikheter. Som lärare måste man också sätta gränser. Det bidrar till en trygghet, vilket i sin tur leder till att eleverna vågar utmana sig själva i sitt lärande, säger Karin.
- Eleverna ska känna att vi gör vårt bästa för dem. Relationerna måste vara så starka att det finns tillit om det blir utmanande, tillägger Patrik.

Vid ett tillfälle bröts den ordinarie undervisningen för en temavecka kring värdegrund. I perioder turades Karin och Patrik om att vara med på klassens samtliga lektioner för att skapa trygghet. Patrik schemalades också som extra resurs på klassens matematiklektioner.
- På Skogstorpsskolan schemalägger vi lärare som inte fått ut all sin undervisningstid i sina ämnen i grupper där det behövs extra stöd. Som vuxen kan man alltid bidra i klassrummet även om man saknar ämneskompetensen, säger Margareta.

När klassen utökades från 27 till 32 elever gav skolledningen Karin och Patrik möjlighet att co-teacha klassen i matematik, svenska och SO. Både Patrik och Karin menar att co-teaching gav effekt och att det blev ett bättre klimat i klassrummet.
- Det var så skönt när en av oss höll i undervisningen medan den andre följde eleverna under lektionerna och uppmärksammade när någon tappat fokus eller inte hängde med, säger Patrik.
- Vi fick mer tid med eleverna och kunde var flexibel i hur vi gav stöd. Planeringen tog längre tid men blev mer genomarbetad eftersom vi kunde bolla idéer med varandra, tillägger Karin.

Elevernas lärandebehov i centrum

Oavsett vad Karin, Patrik och Margareta berättar återkommer de ständigt till dokumentet Framgångsfaktorer och dokumentationen av elevernas progression som kontinuerligt upprättades och analyserades av arbetslaget. När undervisning inte gav önskvärt resultat diskuterades det i arbetslaget och de hittade lösningar tillsammans.
- Vi provade, utvärderade och provade på nytt för att hitta undervisningsstrategier som passade gruppen och varje elev. Vi modellerade, utformade mallar, letade bildstöd och undervisade ämnesövergripande, berättar Karin.
- Det är viktigt att det är prestigelöst. Jag måste kunna komma tillbaka till arbetslaget och medge att min undervisning inte fungerade som planerat och få stöd i hur jag kan göra annorlunda, säger Patrik.

Vid några tillfällen under de fyra åren ledde den noggranna analysen av elevernas progression till att arbetslaget gjorde insatser utöver den ordinarie undervisningen. Bland annat bröts schemat för förstärknings- och fördjupningsdagar då undervisningen helt ägnades åt kärnämnena. De elever som behövde träna baskunskaper gjorde det tillsammans. De elever som behövde extra stimulans fick arbeta tillsammans. Arbetslaget organiserade också extra undervisning i kärnämnena för de elever som riskerade att inte nå målen i respektive ämne.
- Inför den extra undervisningen gick vi igenom vilka förmågor varje elev behövde träna på. Den extra undervisningen resulterade i att fler elever blev godkända i minst ett kärnämne, berättar Karin.

Tillsammans gör skillnad

Att hjälpas åt och samarbeta blev arbetslagets signum. Något som de också blev bra på var att identifiera när deras kompetenser inte räckte till. Det kontinuerliga samarbetet med Margareta och skolans elevhälsoteam lyfter Karin och Patrik fram som mycket värdefullt. De fick också handledning av Niels Töttrup, strateg på den centrala barn- och elevhälsan. Niels träffade arbetslaget 2-3 gånger per termin för att utvärder och lägga upp strategier för undervisningen med ett tydligt fokus på vad som fungerade i klassen.
- Det är lätt att bli hemmablind. Niels bidrog med ett utifrånperspektiv som var oerhört viktigt och ständigt drev vårt arbete framåt, berättar Margareta.

En ytterligare aspekt som Karin, Patrik och Margareta lyfter i sammanhanget är vårdnadshavarnas engagemang i sina barns skolgång. Karin och Patrik försökte hitta nya former för dialog med vårdnadshavarna kring deras barns skolgång och progression.
- Vi bjöd in till ett föräldramöte men kallade det för utvecklingsmöte. Under mötet deltog både föräldrar och elever. Tillsammans fick de reflektera över var eleven befann sig kunskapsmässigt i olika ämnen och hur deras arbetsinsats såg ut, berättar Karin
- Jag tror mycket på det! Vi måste inkludera vårdnadshavarna i deras barns skolgång på ett bättre och annat sätt än idag, säger Patrik.

Karin, Patrik och Margareta är noggranna med att poängtera att rektorerna Olle Steneryd och Ann-Charlotte Rundström spelat en avgörande roll i deras arbete och möjliggjorde de insatser som arbetslaget vidtog. De är överens om att det är ett öppet och prestigelöst klimat på Skogstorpsskolan som helhet.
- Olle och Ann-Charlotte uppmuntrar oss att prova nytt, utvärdera och omvärdera. De är alltid lyhörda och ifrågasätter när de inte håller med. Vi har en bra dialog med dem, berättar Karin.

När det börjar bli dags att runda av kvarstår en fråga. Vad i allt ni gjort anser ni varit viktigast för elevernas lärande och progression? Karin, Patrik och Margareta är rörande överens om svaret, något de också kommit fram till när de utvärderade sitt arbete efter förra årets skolavslutning.
- Bemötandet! Hur vi tillsammans kom överens om och bemötte eleverna var det absolut viktigaste, avslutar Karin.