På Hjortsbergsskolan förenas ÄDK och lärandeidentitet

Under två år har Hjortsbergsskolan arbetat strukturerat med ämnesdidaktiskt kollegium, ÄDK, som metod för att höja kvaliteten på undervisningen. Under höstterminen integreras arbetet med lärandeidentitet i ÄDK-processen, ett spännande vägval som väckt Utbildning Falkenbergs nyfikenhet.

En onsdag i september är jag på Hjortsbergsskolan. Jag ska träffa de två rektorerna Fredrik Lundqvist och Frida Ombert tillsammans med de båda förstelärarna, tillika lärledarna inom ÄDK, Susanne Johansson och Lisa Haraldsson. Anledningen till besöket är Hjortsbergsskolans arbete med ÄDK och det vägval de gjort att integrera sitt arbete med lärandeidentitet i ÄDK-processen.

På Hjortsbergsskolan har man arbetat med ÄDK under två år och precis startat igång det tredje. En påtaglig entusiasm och stort engagemang kring arbetet lyser igenom hos rektorer och lärledare. När jag lämnar Hjortsbergsskolan är jag fylld av glädje och stolthet över att arbeta i en kommun där det finns skolor som bedriver ett så strukturerat och preciserat förbättringsarbete där undervisningen och elevernas lärande står i fokus. Men vi tar det från början.

Hur kom det sig att ni började att arbeta med ÄDK?
- Vi ville skapa en gemensam kultur på skolan där vi går från “jag och min undervisning” till “vi och vår undervisning”, berättar Fredrik.
- Vi ville också att våra elever ska få ett förbättrat lärande och förbättrade resultat, säger Susanne.

Berätta om ÄDK, vad är det?
- ÄDK står för ämnesdidaktiskt kollegium. Vi lärare arbetar kollegialt i lärgrupper. Utgångspunkten i vårt arbete är vad eleverna behöver lära sig i det ämne som lärgruppen fokuserar på. Tillsammans grottar vi ner oss i syftet och det centrala innehållet i kursplanen. Som utgångspunkt har vi elevernas lärandebehov och de analyser vi gjort av elevernas kunskaper i det systematiska kvalitetsarbetet. Gemensamt beslutar vi oss för ett lärandemål som vi inriktar arbetet på. Vi funderar på vad det är eleverna måste kunna för att utveckla dessa förmågor. Vidare funderar vi på vad eleverna brukar ha svårt att lära inom detta område. När vi gör det, identifierar vi de kritiska aspekterna inom lärandemålet och planerar gemensamt en undervisning för att kunna visa på en variation kring dem, berättar Lisa.

Hur tar ni reda på elevernas uppfattningar om lärandemålet?
- Undervisningen startar genom att vi tar reda på elevernas uppfattningar av lärandemålet och de kritiska aspekterna. Det gör vi genom en ingångsbiljett. Det blir därmed väldigt tydligt när eleverna har utvecklat sina uppfattningar. Vi har gjort flera erfarenheter tillsammans där vår bild av vad eleverna kunde inte stämde överens med vad de visade i ingångsbiljetten. Vi fick tillsammans fundera ordentligt på hur vi kunde utforma undervisningen så att eleverna kunde utveckla sin uppfattning om lärandemålet. Detta är så häftigt, säger Susanne.

Susanne och Lisa berättar tillsammans om arbetsprocessen lyser det om dem. Det märks tydligt hur roligt och spännande de tycker att denna process är.

Vilka styrkor ser ni med ÄDK?
- Styrkan med ÄDK är att man lär sig ett sätt att förhålla sig till sin undervisning som även kan användas i andra ämnen än de som är fokus för det gemensamma arbetet. Man blir som lärare uppmärksammad på de kritiska aspekterna i elevernas lärande, säger Lisa
- Utbildningen vi har fått som samtalsledare har varit avgörande för att få kvalitet i det kollaborativa arbetet. Genom den har vi utvecklat vårt kunnande om hur vi kan arbeta tillsammans och lägga undervisningen i mitten som ett gemensamt objekt, säger Susanne.
- En framgångsfaktor för oss har varit att hela skolan, både förskoleklassen, fritidshemmet och grundskolan arbetar utifrån ett ÄDK perspektiv. Det har skapat ett gemensamt språk och har blivit ett kitt mellan verksamheterna och stöttat vårt arbete i övergångar. En annan framgångsfaktor är att vi verkligen har prioriterat ÄDK-arbetet på skolan. ÄDK-tid är helig tid, menar Fredrik.

Vad har ni haft för utmaningar i ert ÄDK-arbete?
- Vi var ovana att avsätta en och en halv timme till den kollaborativa processen. Det var också utmanande att vi ägnade tiden åt en så liten del av undervisningen. Men efter en period, när vi såg vilken effekt vårt arbete fick, fann vi istället ett lugn i arbetet, menar Susanne.
- I början hade också svårt att hitta ett lärandemål som fungerade. Vi landade hela tiden i för stora lärandemål. Det var ett lärande för oss, men nu tycker vi att vi har kommit över den puckeln och blivit mer precisa i vårt arbete, fyller Lisa i.
- Utmaningarna dök upp i början och då var några av oss lite fundersamma kring hur det skulle gå och bli med ÄDK-arbetet. Här stöttade rektorerna bra genom att vi gemensamt i lärgrupperna benade ut vilka svårigheterna var och sedan fångade vi upp det på våra arbetsplatsträffar. På så sätt markerade rektor att detta var viktigt. Andra grupper fick också dela de positiva erfarenheter som fanns och utifrån det kom vi gemensamt vidare, säger Susanne.

Hur kommer det sig att ni valt att ha med lärandeidentiteten som ett fokus i ÄDK arbetet?
- Fritidshemmets arbete har gjort oss nyfikna på hur vi kan ta oss an lärandeidentiteten. Vi pratade ofta om elevers lärandeidentitet på skolan. Vi vill hitta elevernas driv i lärandet och funderade på hur vi skulle nå det. Vi vill komma till att det är lärandet i sig som är själva motivationen i skolarbetet för eleverna, säger Lisa.

Berätta om ert arbete med lärandeidentitet, var är ni nu i processen?
- Vi läste stödmaterialet och hade ett litteraturseminarium tillsammans i augusti där vi tillsammans fördjupade vår förståelse för lärandeidentitet. Henrik Hansson, som stöttat skolorna i arbetet med ÄDK och även utbildat lärledare och rektorer om ÄDK, var med oss och gav förslag på hur vi skulle kunna föra in lärandeidentiteten som ett övergripande mål i ÄDK-arbetet. Sedan träffades vi lärledare och pratade ihop oss tillsammans med rektor om hur vi skulle gå tillväga, berättar Lisa

Vilket är ert nästa steg?
- Det vi står inför nu är att ta reda på elevernas nuläge. Vi har valt att observera några elever i varje klass och följa dessa för att få syn på deras progression. Det gör vi med hjälp av ingångs- och utgångsbiljetter. Kartläggningen gör att det blir tydligt vilka undervisningsstrategier som eleverna behöver, säger Susanne

Avslutningsvis samtalar vi om att en erfarenhet man gjort på skolan genom arbetet i förskoleklassen är att man fått syn på att de elever som är ”duktiga” ofta inte vågar utsätta sig för utmaningar eftersom de inte är vana vid att misslyckas. Dessa elever behöver vänja sig vid att även de behöver träna och anstränga sig för att lära. Fler elever behöver förstå att man inte alltid kan bli färdig fort.
- Det ställer krav på oss lärare att hitta strategier för hur vi i undervisningen kan ge möjlighet att stanna länge i en uppgift. Då blir både lärandet och kvalitetshöjningen tydlig för eleven, konstaterar Lisa.
- Detta arbete har börjat förändra vårt tänkande och kulturen på skolan. Vi tänker inte längre att den eleven, den orkar aldrig. Nu tänker vi: Vad beror det på att den eleven inte orkar? Hur kan vi möta det?, avslutar Susanne.