Vi använder cookies på tema.falkenberg.se för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.

Lennart

Lennart är 88 år och har större delen av sitt liv bott i Ugglarp. Nu bor han på ett särskilt boende för personer med demenssjukdom.

Lennart

Lennart har en demenssjukdom och besväras av nedsatt minne. Han minns mest gamla tider och känner inte alltid igen var han är. Ibland känner han inte igen sin familj.

Lennart besväras av oro och vandrar fram och tillbaka och plockar med sina saker. Han sover oroligt och vill ofta gå upp på natten för att gå runt.

Demenssjukdomen gör att han behöver närhet till personal dygnet runt och inte längre klarar av att bo kvar i sitt hus.

Vad har tekniken hjälpt Lennart med?

Lennarts besvär med oro och sömnsvårigheter kallas för BPSD, vilket står för Beteendemässiga och psykiska symtom vid demens. För att hjälpa Lennart görs en kartläggning och analys av hans symtom i BPSD-registret. Därefter upprättas en vårdplan med åtgärder för att lindra symtomen.

Lennart får en terapikatt i knät när han sitter ner och får även prova på gungstolsterapi. Dessa två åtgärder kan ha en rogivande inverkan hos personer med demenssjukdomar.

Lennart får även en sensorkamera i sitt rum. Kameran är aktiv på natten och larmar personalen när han varit vaken en längre tid och behöver stöd av personal för att lägga sig igen.

På den avdelning där Lennart bor har alla rum smarta lås. Alla som rör sig där har också särskilda armband eller halsband med en sensor som låser upp de dörrar som man ska kunna öppna. Detta är särskilt bra för Lennart som gärna vandrar och går in hos sina grannar.

Lennart besväras av inkontinens och tar inte själv initiativ till att gå på toaletten. För att ge Lennart rätt kontinensvård, och för att kunna hjälpa honom till toaletten vid rätt tidpunkt, används en teknik med ett sensorsystem i inkontinensutredningen.

På boendet har man flera olika aktiviteter för underhållning, stimulans och social samvaro. Det finns bland annat en särskilt anpassad motionscykel där man cyklar samtidigt som man följer en väg på en skärm framför sig. Det finns också ett interaktivt spelbord speciellt utvecklat för personer med demenssjukdom.

Samhällsperspektiv

Vi har låtit våra fingerade personer drabbas av olika typer av vanligt förekommande sjukdomar, funktionsnedsättningar och olycksfall. Omständigheter som har stor inverkan för den enskilda individen och dess anhöriga.

I texten nedan lyfter vi blicken och ser dessa omständigheter på nationell nivå och ur ett samhällsperspektiv. Det ger en uppfattning av hur många som är drabbade, vilka konsekvenser det har för samhället och vad rätt använd välfärdsteknik har för potential, inte bara för individen, utan också för samhället i stort.

Demenssjukdom

Demens är ett samlingsnamn och en diagnos för en rad symptom som orsakas av hjärnskador. Det kan yttra sig på olika sätt beroende på vilka delar av hjärnan som drabbas. Vanligen försämras minnet och förmågan att planera och genomföra vardagliga sysslor. Språk, tidsuppfattning och orienteringsförmåga är andra s k kognitiva förmågor som påverkas negativt. Även oro, nedstämdhet och beteendeförändringar kan tillhöra sjukdomsbilden.

Sjukdomsförloppet kan delas in i olika faser. I varje fas är vissa symptom och tillstånd mer framträdande.

Mild demens

Minnesproblemen är tydliga och leder till svårigheter i vardagen. Inbokade möten och namn på nära anhöriga kan glömmas bort. Vissa samtal kan vara svåra att följa med i och orden kommer inte heller lika automatiskt som tidigare. Även förmågan att orientera sig kan märkbart ha försämrats. För närstående har nu symptomen blivit tydliga och den sjuke är ofta ännu medveten om sina problem och försöker hitta strategier för att hantera dem. Oro och skamkänslor kan leda till att socialt umgänge och svåra situationer undviks.

Medelsvår demens

Symtomen blir nu fler och starkare. Minnesproblemen tilltar, tidsuppfattningen försämras och många vänder på dygnet. Språket påverkas så att det ofta blir svårt att kommunicera. Vardagssysslor som att tvätta sig och klä sig kan nu vara svåra att utföra. Sjukdomsinsikten kan börja avta. Den sjuke blir inte sällan oföretagsam och inbunden. Andra kan börja vandra och få svårt att komma till ro. Även olika psykiatriska tillstånd blir i denna fas ofta vanligare, t ex förvirring (konfusion), hallucinationer och vanföreställningar. I den medelsvåra fasen brukar regelbundna insatser från samhällets vård och omsorg bli nödvändiga.

Svår demens

I denna fas är stora delar av hjärnan skadad. Tidigare symptom förvärras ytterligare. Det är ofta svårt med orientering till plats, rum och tid. Talet försvinner ofta helt eller inskränker sig endast till enstaka ord som ofta upprepas gång på gång. Vid svår demens börjar även det rent fysiska påverkas. Det blir allt besvärligare att klä på sig, sköta hygien och att äta. Ofta försvinner gångförmågan helt i denna fas. Den sista tiden i livet är den sjuke oftast helt beroende av vård och omsorg.

Socialstyrelsen anger att mellan 130 000-160 000 människor har demenssjukdom och att det varje år insjuknar mellan 20 000-25 000 personer. Om man följer dagens befolkningsprognoser beräknas det att 180 000-190 000 människor har drabbats av demenssjukdom om cirka 10 år. Om cirka 30 år har antalet nästan fördubblats till 250 000 människor.

I dag bor cirka 58 procent av alla med demenssjukdom i eget boende (lägenhet eller villa) och cirka 42 procent bor på särskilt boende.

Den totala samhällskostnaden för demenssjukdomar uppgår i dag till 63 miljarder kronor som är fördelade på:

  • Kommuner (bland annat särskilt boende, hemtjänst):
    49 miljarder kronor
  • Informell vård (anhörigas obetalda vård):
    11 miljarder kronor
  • Landsting (bland annat läkemedel och läkarbesök):
    3 miljarder kronor