Vi använder cookies på tema.falkenberg.se för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.

"Man får så mycket tillbaka om man bjuder på sig själv"

För Emma Andersson, 35 år, är vården ett självklart val. Redan som 16-åring fick hon feriejobb inom äldreomsorgen. Då upptäckte hon hur mycket hon trivdes med att jobba med äldre.
– Man får så mycket tillbaka om man bjuder på sig själv, säger Emma Andersson, undersköterska vid Ätrans hemtjänst.

En blond kvinna i gröna vårdkläder står utanför ett hus med handen på dörrhandtaget.

Emma Andersson har sedan tre år tillbaka arbetat inom hemtjänsten. På sin namnbricka har hon själv skrivit: ”UNDER-sköterska”. För henne betyder det att de gör under varje dag.

Jag lämnar den blåsiga kusten i Falkenberg och kör mot inlandet. Utanför bilfönstret svischar kossor, hästar och gårdar förbi. Ätran har svämmat över på sina ställen av ett regn och ett lågtryck som aldrig verkar ge sig.

Väl framme vid Ätranhemmet slår jag mig ner i en mjuk fåtölj i entrén och väntar på mitt möte. I ögonvrån ser jag en äldre man prata med en av personalen. En kvinna som skrattar och skämtar med mannen. Hon tar sig tid och verkar inte känna någon brådska. Efter en stund, skiljs de åt och hon kommer bort mot mig. Det är visst henne jag ska träffa.

Viktigt även med män inom äldreomsorgen

Emma arbetar inom hemtjänsten inlandet, som består av tre områden; Vessigebro-, Ullared- och Ätrans hemtjänst där Emma arbetar. På Ätrans hemtjänst arbetar det sju personer i arbetslaget, varav en är man. Det är viktigt med män inom vården tycker Emma. Båda perspektiven behövs och brukarna är ju både män och kvinnor.

Emma har erfarenhet som personlig assistent, och inom särskilt boende (äldreboende), men sedan tre år tillbaka är det hemtjänsten som gäller. Hon valde att söka sig dit eftersom hon inte trivdes riktigt med att vara poolanställd inom äldreomsorgen.

Tre äldre män sitter runt ett köksbord. På en rollator till vänster om bordet sitter en kvinnlig undersköterska och pratar med en av männen.

Långa sträckor mellan brukarna

För att arbeta inom hemtjänsten inlandet är körkort viktigt. Det är långa sträckor mellan brukarna och att cykla, eller gå skulle ta allt för lång tid.

En vanlig dag på jobbet börjar med ett morgonmöte med kollegorna, sedan bär det iväg ut till brukarna. Besökens omfattning varierar beroende på insats. Det kan röra sig om allt från fem minuter upp till en timme. Städning kräver ju lite längre tid, annars hjälper Emma exempelvis till med medicinering, duschning, frukost och levererar färdig mat.

Planeringen och tiden sköter hon med sin mobil där hon använder programmet Intraphone. Det är med den hon taggar sina besök när hon kommer och går. Emma tycker det är smidigt. Det funkar oftast bra, men ibland har det hänt att mobiltäckningen varit dålig. Då får de använda sig av det gamla sättet med papper och penna. All nödvändig information finns ändå i en pärm hos brukaren.

Vad är det viktigaste med ditt jobb?

– Deras hälsa så klart, att brukarna mår bra. Ser man brister så försöker man lösa det. Ibland behöver man ringa sjuksköterskan och ibland biståndsavdelningen om man ser att behovet är större.

Hon tycker att det roligaste med jobbet är att få jobba självständigt.

Även om man jobbar ensam så vet man att man kan ringa en kollega om det skulle vara något.

– Att känna att man kan ta eget ansvar är jätteviktigt. Man behöver det för att växa. Även om man jobbar ensam så vet man att man kan ringa en kollega om det skulle vara något. Man vet ju aldrig vad man möter.

Vilka är din styrkor i arbetet?

– Jag kan vara väldigt professionell när det behövs. Om jag behöver ringa 112 kan jag vara fokuserad och inte stressa upp mig. Det är en viktig egenskap i jobbet.

När det uppstår allvarliga situationer som olycksfall och dödsfall så är det viktigt att få prata med någon. Det finns rutiner för det. Vid ett dödsfall är det vanligt att man pratar om det med chefen. Ofta pratar personalen med varandra. Emma är väldigt nöjd med sina arbetskamrater och berömmer även sin chef Ann Gren.

– På alla hjärtans dag hade vår chef ordnat så att brukarna fick varsin påse med chokladhjärtan. Även vi i personalen fick något. En liten sak, men som kan betyda så mycket.

När man besöker brukare i deras eget hem är det extra viktigt med bemötandet.

– Man måste presentera sig, och berätta vem man är och vad man gör där. Att säga ”Hej, god morgon och ha en bra dag” det är jätteviktigt.

En kvinna i svart fleecejacka står framför en bil utanför en äldre gård. Hon gestikulerar med händerna.

Man måste vara lyhörd, stabil och våga säga nej om det behövs.

Hur behöver man vara för att arbeta inom hemtjänsten?

– Man måste vara lyhörd, stabil och våga säga nej om det behövs. Ett starkt psyke är bra. Man får inte vara rädd för nya uppdrag, säger Emma.

På Emmas namnbricka har hon själv skrivit: ”UNDER-sköterska”. För henne betyder det att de gör under varje dag. Om hon ska beskriva sig själv säger hon att hon är positiv och glad och bjuder på sig själv. Det syns att hon brinner för sitt jobb.

– Jag drömmer till och med om mina brukare ibland, säger Emma och skrattar.

När vi pratat i en dryg timme ger vi oss iväg till Yttraberg. Där möter vi tre bröder som lever tillsammans på en liten gård. De sitter i köket och äter sin lunch när vi kommer. Stämningen är uppsluppen och det märks direkt att Emma är välkommen. Det skämtas och småretas med glimten i ögat så som man kan göra med en nära vän. Det verkar stämma som Emma säger; att man blir som en närstående, en viktig del i de äldres liv.

Kontakt

  • Vid frågor eller synpunkter hör av dig till vårt
  • kontaktcenter