Vi använder cookies på tema.falkenberg.se för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.

Logotyp

Ni modersmålslärare är mina hjältar!

Varje vecka undervisas många elever i sitt modersmål runt på våra skolor, en undervisning som alla känner till men som sällan kläs i ord. Susanne Castro, enhetschef för modersmål och flerspråkighet, ger en inblick i hur vardagen ser ut för många modersmålslärare och flerspråkiga elever samt berättar mer om hur modersmålsundervisning bidrar till ökad måluppfyllelse i samtliga ämnen.

Redan på skolans parkeringsplats ser jag att modersmålsläraren vinkar på mig. Hon har kommit för att möta mig och visa mig vägen till hennes undervisningsrum. Klockan ringer ut och eleverna kommer i stora skaror ut från sina klassrum. Skoldagen är slut för de flesta eleverna men för några så börjar veckans modersmålslektion. Läraren hälsar personligt på var och en. En elev ger läraren en kram och håller fast en lång stund för hon har så mycket att berätta för läraren. Det är mycket som hänt på en vecka och eleven vill berätta allt. Eleverna sitter tillsammans vid ett bord. De börjar med att se på bilder i en bok. En av eleverna känner igen bilden från en plats i sitt hemland och berättar entusiastiskt om staden där han bott. Sedan får eleverna en skrivuppgift. Läraren berättar för mig att hon behöver anpassa och göra olika uppgifter. Ett par av eleverna har gått i skola i hemlandet och kan skriva och läsa på sitt modersmål. Andra är födda i Sverige och kämpar med att lära sig läsa och skriva på modersmålet som också har ett annat skriftspråk än det svenska.

Eleverna är lite nyfikna på mig och samtidigt lite blyga. Jag förklarar att jag är nyfiken på deras lektion och att jag gärna vill lära mig något ord på deras språk. Då får jag helt plötsligt flera små lärare som tydligt uttalar hur jag ska säga några fraser och de ber mig upprepa flera gånger. Mitt uttal är inte riktigt vad de önskar så vi skrattar gott tillsammans.

Efter lektionen behöver läraren snabbt rusa iväg till nästa skola. Vi hinner prata några ord på väg till parkeringen. Det svåra med lektionerna är att kunna anpassa för de olika nivåerna. Hon är bekymrad för de som håller på att lära sig läsa och skriva på modersmålet. En timme i veckan är alldeles för lite tid, det krävs att eleverna för stöttning i hemmet. Men när det inte funkar, inte alla föräldrar som hinner, har förmågan eller möjligheten. Hur ska vi göra då?

Besöket på lektionen var ett av många då jag gör lektionsbesök hos alla modersmålslärare. Besöken ger mig ett bra underlag för att utveckla undervisningen. Genom besöken ser jag vilka utvecklingsbehov vi har och kan sätta upp mål att arbeta mot. Jag började med att göra lektionsbesök förra läsåret. Innan frågade jag mig hur det skulle bli. Jag kan bara svenska, engelska och lite spanska. Hur skulle det vara att vara med på en lektion där jag inte förstår vad elever och lärare pratar om? Det har visat sig vara väldigt intressant och lärorikt! När jag inte kan fokusera på vad som sägs ser jag mer av vad sker i klassrummet. Bemötandet och interaktionen mellan lärare och elev och mellan elever. Man kan se vilka metoder lärarna använder för att göra lektionen intressant och man kan se hur aktiva eleverna är. Jag brukar be eleverna förklara för mig på svenska vad de gör eller vad en text de läst handlar om. Eleverna brukar då med stolthet förklara för mig. Jag ser hur de växer när de förstår att de har en kunskap som inte jag har. De kan ett språk som inte jag kan och jag behöver hjälp med att kunna förstå det.

Flerspråkighet ska ses som en tillgång

Att känna stolthet och se sin flerspråkighet som en tillgång är viktigt. Språk och identitet hänger tätt samman. Om jag aldrig får använda eller höra mitt modersmål i skolan, kanske till och med får höra att ”här pratar vi bara svenska”. Vad ger det för signaler om språket som är mitt modersmål, som mina föräldrar talar, som jag kan uttrycka känslor på som jag identifiera mig med inte har något värde alls i skolan? Kanske till och med inte är tillåtet att använda, något förbjudet!

Modersmålsundervisningen är viktig för våra flerspråkiga elever. Dels för att visa att språket är viktigt och en del av skolan men också för att ju starkare du är på ditt modersmål ju lättare är det att lära sig andra språk. Forskning visar att elever som får möjlighet att utveckla sitt modersmål och utveckla skolspråket på både svenska och sitt modersmål har lättare att nå målen i alla ämnen.

Modersmålslärarna fyller en viktig funktion i att vara en bro mellan språken och identitetsskapandet. Deras personliga erfarenheter av att vara flerspråkiga och i många fall personliga erfarenheter av att byta land. Tappa fotfästet ett tag som det ofta innebär och bygga upp ett nytt liv i nya landet är en stor tillgång för oss alla i skolans värld.

Jag är så tacksam över att få leda modersmålsenheten. Tillsammans kan vi tala ett tjugotal språk, vi har erfarenheter av kulturer och traditioner från Kina i öst till El Salvador i väst, från Somalia i syd och från Sverige i norr och många länder där emellan.

När vi träffas kan vi stärka varandra och dra nytta av varandras erfarenheter men alla dagar mellan våra träffar tänker jag på er som ensamma åker runt till våra olika skolor. Tiden är knapp, att kunna sätta sig ner och ta en kopp kaffe med lärarkollegor på någon skola är det många gånger inte tal om.

Jag tänker på lärarens bil som jag såg på skolans parkering. Baksätet fullt med material till de olika eleverna på de olika skolorna. Material som ska passa elever från f-klass till åk 9. I framsätet låg kaffetermosen, det är mellan skolorna som fikarasten få ske.

Ni modersmålslärare är mina hjältar!

/ Susanne Castro, enhetschef modersmål och flerspråkighet

Text

Susanne Castro
Enhetschef modersmål och flerspråkighet
susanne.castro@falkenberg.se